Sai Baba's Faktisk og 'Uforklarlig' Beteende
av Åsa Samsioe - psykolog

Det är knappast Sai Babas kärlek till sina devotees som binder människor till honom, vilket han själv påstår......
Snarare tror jag att det är deras längtan efter kärlek från den de tror är Gud själv...
Under mina vistelser i ashramet (när jag fortfarande trodde att Sai Baba var Gud) har jag många gånger förvånat mig över hur lite kärlek, som den fysiske Sai Baba faktiskt utstrålar, gentemot sina devotees. Hans bistra min under darshan talar sitt eget språk. Jag minns särskilt vid ett tillfälle, när han inte ägnat mig och mitt sällskap en blick, under hela vår vistelse i ashramet ....
Då bad jag honom intensivt under den allra sista darshan, att han bara skulle titta en enda gång åt vårt håll. Vi åker hem i morgon!!! ville jag ropa åt honom...Det skulle kännas så mycket lättare att resa om vi kunde få någon slags bekräftelse från honom...(det där vet ju alla devotees..)
Men inte tittade han åt vårt håll inte - inte en enda gång.... trots att han satt i sin stol ett bra tag därframme på scenen...
Däremot lade jag märke till, att han den gången, hela tiden satt och studerade sina studenter ingående (de manliga studenterna naturligtvis - vilka annars?)
Om han nu verkligen varit allvetande - vilket han ju påstår att han är, så kan man väl knappast kalla hans beteende den gången kärleksfullt.... eller?.... Det var bara grymt....

Sedan finns det ju, förutom kärlekslängtan, en hel del annat också som han använder sig av när han fjättrar sina devotees till sin egen person...
Tänk bara på känslan av att vara utvald.. av Gud själv!!!....
Men han binder oss också genom att ingjuta rädsla och känslor av skuld och skam hos oss.... t e x skammen att inte leva upp till de förväntningar Gud har på en ... att inte klara Guds TEST!!!...
Allt det där pratet om att skilja agnarna från vetet, är väl bara ett sätt för honom att förebygga att hans devotees lämnar honom, när det börjar bli alltför uppenbart för dem, att han inte är den han utger sig för att vara... Och vi går på det...
Det verkar också som om de som kommer honom riktigt nära, är de som sedan är mest benägna att lämna honom...
Kanske blir den hårda verkligheten alltför påträngande ju närmare man kommer ???
I sin bok “Nectarine Leelas of Bhagawan Sri Sathya Sai Baba” skriver R. Balapattabi att bara två!! av 45 människor som besökte Baba 1944, fortsatte att vara hans trogna devotees. Resten av skaran lämnade honom så småningom i olika omgångar... Så det hjälpte tydligen inte med alla “leelas” och alla mirakler som de fick vara med om, för att övertyga dem om att han är Gud... ( Dessa leelas, som vi ju alla läst om litet avundsjukt och som sägs ha förekommit i riklig mängd i Babas ungdom)

Ta bara det här citatet från Baba, apropå att testa devotees : “When you hang a picture on the wall, you shake the nail and find out whether it is firm enough to bear the weight of the picture. So too, in order to prevent the picture of God (His image in your mind and heart) from falling and being shattered to bits, the nail... driven into the wall of the heart has to be shaken to ascertain whether it is firm and steady”
Smart guy!! Mer vattentätt än så kan det väl knappast bli.....
Då läggs ju hela ansvaret över på hans devotees - det är deras eget fel om de inte har tillräcklig faith, samtidigt som han får dem att skämmas så fort de känner doubts... Säga vad man vill om Sai Baba ... dum är han i alla fall inte! Ovanstående citat har jag hittat på sidan 153 i Charles P. Di Fazios bok “From Where did you come?” Di Fazio skriver om en grupp på 18 amerikanska studenter, som gästade Sai Baba 1993, tillsammans med Hal Honig. De var inte lika entusiatiska efter besöket som de varit innan de kom dit..... På sidan 148 och framåt skriver Di Fazio: “Baba also did things, that to young American trained minds, were uncomfortable, disconcerting and confusing.” Och så ger han några exempel på vad det var som förorsakade detta.... (vad Baba sedan hittade på med dem under de enskilda intervjuerna framgår dock inte - det kan vi bara gissa oss till). “For instance, Baba materialised a bracelet for one boy in substitution for another, and when Baba left the room, the old bracelet was lying in the chair where Baba had been sitting. The young man thought that Baba must have used sleight of hand, producing one bracelet and hiding the other.... He wanted Babas divinity to be clear and unquestionable...“
”For another young man, Baba materialised a ring which He pronounced a “diamond”. On the way back home, the fellow shopped for a ring for a girl friend. While doing so, he showed the ring that Baba had produced, to the man behind the counter, and asked him what it was. The man said that it wasn´t a diamond...”
Och apropå dödsskjutningarna i ashramet skriver Di Fazio: “The American students were dumbfounded! How could that happen at Prasanthi Nilayam, the Abode of Peace? Why didn´t Sai Baba prevent those deaths from ocurring? Didn´t He realize in advance that the whole event was going to happen? Obviously the trauma of the incident added to the doubts about Baba that some of the boys had been experiencing...”
Di Fazios egna slutsatser av allt detta blev att de stackars dumskallarna inte förstod sitt eget bästa och att Baba bara “was shaking the nail...”
En av de där studenterna dog dessutom oförklarligt efter hemkomsten, skriver Di Fazio. Det framgår inte vad han dog av, men man kan nästan ana mellan raderna att det rörde sig om självmord.......

“Why fear when I am here....” Ett visst svinn får man ändå räkna med... Om vi nu ändå skulle evisas med att hemfalla åt lite doubts får vi lära oss följande: “See no evil, Hear no evil, Speak no evil. ...” “Criticism is nothing but the reflection, reaction and resound of one's own wicked qualities.....” Usch då........eller ännu värre : “Bad thoughts in the mind are worse than poisonous reptiles in the house”.... Vem vill ha giftiga ormar i sitt hus!! Då är det betydligt behagligare att glädja sig åt att man tillhör den sällsynta skara som utvalts av Gud själv.... “No one can come to Me without My calling him, even if a hundred people persuade, drag, or push him. It is My Will that has brought every single one of you here to Me.....” “I must tell you that you are luckier than men of previous generations. The accumulated merit of many previous births must have granted you this luck. You have got Me and it is your duty now to develop this relationship that you have achieved by sheer good fortune.”
How lucky we are....
Och ingenting är omöjligt om man nu dessutom skulle tillhöra den lyckliga skara som har Babas speciella GRACE... Även om man inte tillhör dessa särskilt utvalda devotees, så har man alla möjligheter att meritera sig - även om det innebär att man får åka till Puttaparthi 20 gånger utan att Sai Baba bevärdigar en med en blick........... Men man kan alltid trösta sig med att man ändå får se honom, även om det blir på ett visst avstånd ... Och som det står i Sanathana Sarathi från augusti 2002 sid 235:
“He passes through the rows of devotees assembled for His Divine Darshan. As He Himself has declared, His every Darshan is an act of Divine Grace which even the gods of Heaven yearn for”
Om nu Baba skulle se helt ointresserad ut, eller rent av arg, när han går förbi dig, efter att du har fått vänta i tre timmar med domnande ben på ett hårt stengolv, kan du vara helt förvissad om att han bara låtsas...... I själva verket är han inte det minsta arg eller irriterad...det bara ser ut så...
Dessutom kan en äkta devotee glädja sig åt alla framtida förmåner om han/hon bara är ihärdig och uthärdar...
“The recipient of God's grace will lack nothing. He will have no troubles and he will commit no wrongs, because he has surrendered to God.” “Grace will set everything right. It´s main consequence is self- realisation, but there are other incidental benefits too, like a happy contented life and a cool courageous temper, established in unruffled equanimity... This is the nature of Grace. It fulfills a variety of wants.” Eller ännu bättre... “If you have the capacity to draw the Lord to yourself , He will himself come to you and be with you. Be like Krishna´s flute: a hollow reed straight, light, with no substance to hinder His breath. Then He will come and pick you up from the ground. He will breathe divine music through you, playing upon you with delicate touch.”
Jo jag tackar jag! Vem skulle inte vilja vara med om detta???? Men man skall inte tro att det går hur enkelt som helst... först och främst ställs det krav på faith och surrender...för att inte tala om devotion....
“Your faith and devotion should be like the unshakeable boulder on the seashore. The waves will not stop hitting the boulder. Yet, it remains steady. Similarly, problems will pound you ceaselessly. But your devotion must be like the boulder weathering all that it hurtled at it. “ “There is nothing like blind faith. For faith there can be no reason and no season.” “Devotion means wholehearted love for Bhagawan. Such love can tame even wild animals. It is only when your hearts are filled with such love that you can claim to be devotees....”. “When devotion grows intense, the wish to understand does not continue. There is no further wish to understand. There is only devotion.”
Den mannen vet hur en slipsten skall dras... och hur han skall få oss att sluta grubbla i onödan...
Varför bekymra sig om dödsskjutningar eller övergrepp på ungdomar/barn??.... Och tänk vad skönt att kunna sluta fundera på, varför Baba i varje Sanathana Sarathi envisas med att mala på om sina sedelärande historier, från den indiska mytologin, som i vissa fall är helt obegripliga för oss västerlänningar ...
Ta t.ex Sanathana Sarathi från juli 2002 där det står på sidan 202
“King Harischandra considered truth as his very life- breath. He dedicated himself to the cause of truth so totally that he gave up his kingdom and even had to sell his wife and son in the process. He considered truth as his kingdom.”
Nice guy den där Harischandra!
Men för att göra det hela ännu mer vattentätt... om det nu trots alla ansträngningar från Babas sida, ändå skulle finnas några få devotees kvar, som fortfarande envisas med att hysa vissa doubts.....Då vet vi ju att Herrens vägar äro obegripliga - inte sant??...
“Gods actions vary and their significance cannot be understood by man.” “No one has the authority to tell the Divine how He should act. God deals with a person according to his past actions and according to the requirements of the prevailing situation.”
Så skönt då! ... då kan vi koppla av allt och bara hänge oss åt vår devotion....