Det at jeg angriper Sai Educare betyr ikke at jeg ikke har respekt for mange med høye idealer som forsøker å realisere disse planene gjennom frivillig lærerinnsats. Jeg kjenner noen lærere og er bare lei meg for at de og deres selvoppofrende arbeid må lide p.g.a. at høyskolen blir urealiserbar. Men også de må innse at det er nytteløst å fremme en lære under navnet til en person som ikke kan svare åpent på meget alvorlige anklager om pedofili, og innblanding i overlagt drap. At SB driver med uønsket inngrep i unge menns genitalia (noe som faktisk er også et lovbrudd), er allerede innrømmet av Sai ledere i Danmark. Det går simpelthen ikke! Samfunnet vil ikke tåle det, og samfunnet vil etterhvert vite å finne ut om dette, som allerede også endelig er skjedd i den katolske kirken og med Pavens egen sterk fordømmelse.
De aller fleste i SB-bevegelsen som har støttet opprettelsen av en slik høyskole et sikkert helt anstendige personer som går i den tro at anklagene mot SB er usanne. Men disse er ikke blitt ordentlig informert om hva som virkelig hendte... tvertimot, det har vært og er fortsatt en massiv kampanje ovenfra innen Sai-bevegelsen for å fortie, og deretter å benekte, bortforklare og prøve å minimalisere betydningen av det lille som er kommet frem til tilhengerne. Sai Baba har truet alle som snakker om, eller tør å undersøke, påstandene, ved f. eks. å gå på internett, med den sterkeste forbannelsen han meg bekjent noen gang har uttalt... en uttalelse som viser ethvert oppadgående menneske at alt han hittil har sagt om sin uendelige kjærlighet, til og med overfor alle sine kritikere, og medfølelser med andre bare er rett og slett en bløff! Men det begynner å bli lite igjen av det som SB har sagt, som han ikke har motsagt et annet sted, gjennom ord eller handlinger. Bare en person som er meget fortrolig med alt han har uttalt offentlig - og som har studert og analysert disse utsagnene på det dypeste (også med en god del åndelig praksis til hjelp) - vil vite hvor korrekt denne konklusjonen er. Det vet jeg. Øynene mine ville antagligvis ikke være åpnet ennå om det ikke hadde vært for alt det som V. K. Narasimhan fortalte meg (en av SBs nærmeste medarbeidere i de siste to årtier, redaktør av Sanathana Sarathi.) Jeg har allerede berettet om dete meste av dette utførlig på engelsk (se http://www.saibaba-x.org.uk/)
Et par år etter at jeg ble med i Sai-organisasjonen, ble Hr. Meyer utpekt som leder for Sai-utdanning in Europa. Han ba meg om å delta i dette arbeidet, som jeg gjorde en stund. P.g.a. at opplegget var såpass amatørmessig og ukontrollerbart, foreslo jeg i et memorandum som jeg sendte til medlemmene av Utdanning i Menneskelige Verdier-komiteen, en ny ordning for lærerutdanningen. Uten å svare meg eller fortelle meg noe, og ikke minst som et kompromiss mellom ham og hans motstandere (som delte mitt syn på saken), hadde Meyer brukt mitt forslag, med visse forkortelser, for opplegget som tilslutt ble godkjent. Et problem var at han ville ikke godta at profesjonelle lærere skulle kunne integreres i opplegget uten at de måtte ’gå i alle gradene’ helt fra elementæropplæring (med konstante repetisjoner av samme grunnlag). Dette svekket opplegget enormt, og de færreste skolelærere ble interessert etter å oppleve dette. En viss kompetanse i slike saker kan jeg sies å ha, ikke minst siden mitt forslag til omorganisering av første års studium (Eksamen Philosophicum) for hele Universitetet i Oslo var det som ble lagt til grunn for den omfattende reformen vedtatt av den meget bredt sammensatte komitéen tidlig i 80-årene.
Hr. Meyer brydde seg ikke om å informere meg om at han hadde motatt mitt memorandum eller hadde satt meg opp som en taler ved en Sai-konferanse i Odense. Jeg fikk først vite etterpå. Men, siden jeg var misfornøyd med standarden på lærerundervisningen, var jeg ikke interessert i videre samarbeid på dette med ham.
Apropos dette, prøvde Hr. Meyer å overta til sine egen formål en meget omfattende og arbeidskrevende indeks over alle SBs uttalelser som jeg hadde laget. Han ringte og sa, ”som underordnet meg i Organisasjonen, bør du gi den til meg så jeg kan gjøre noe ut av det!” Ellers ville jeg vært glad for dette, men fordi han også ville klusse med hele det gjennomtenkte systemet for å prøve å kombinere det med en annen faglig-sett mye svakere indeks, sa jeg nei.
Dessuten, han hadde allerede vist seg for å være uprofesjonell som redaktør of med en manglende vurderingsevne av hva som er autentisk og viktig. Fra første stund fikk jeg et sterkt inntrykk av en autoritær personlighet. Etter mine erfaringer med ham i mange år, ble jeg helt klar over at han ikke hører det som han ikke vil skal være tilfelle. Og dette er en person som vil frem innen utdanningssektoren. Selv om jeg gjorde alt jeg kunne for å overvinne disse inntrykkene, fikk jeg gjennom årenes løp konstante tilbakemeldinger (også fra flere av hans medarbeidere) som viste hvor velfunderte mine inntrykk hadde vært. Jeg kjenner tidl. medarbeidere som han har vraket uten en gang å gi dem en begrunnelse! Derfor brukte jeg sterkere krutt overfor ham enn det jeg ellers ville gjort.
Utifra dette, samt deltagelse i ulike workshops om saken både i India og Danmark - og utifra mine iakttaggelser av hvordan utdanningsforsøk i Meyers regi utviklet seg siden 1984 (eller rettere sagt, lot være å utvikle seg), kan jeg nok spå med en viss sannsynlighet, at det gjennomsnittlige faglige nivå på den prosjekterete Sai-høyskolen ikke vil kunne ligge særlig høyt. En slags pietistisk atmosfære henger over det meste i Organisasjonens regi, en form for virkelighetsbenektelse.
Jeg antar at ”Sai Educare” er stort sett bare et nytt navn for en kjent årgang, og jeg spår at kritisk tenkning omkring lærerstoffet vik nok ikke bli tillatt - bare evt. kritikk overfor de samme ting som SB kritiserer stadig vekk. En kan gå utifra at deltagerne skal fortsatt bare være mottagende og intellektuelt passive, akkurat som i enhver Sai-sammenheng og i lærertreningens workshops, hvor en skal læres opp i et verdensbilde som primært er basert på det som SB holder frem. Uavhengige lærere - d.v.s. ikke-tilhengere - vil nok ikke bli invitert til å arbeider i den faste staben, selv om en og annen kan utenforstående inviteres til begrensede formål.
Retningslinjene som har hittil vært de aktuelle i Sai-bevegelsen forutsatte et kulturelt-sett utdanningsmessig vakuum ved å utelukke de fleste pedagogiske, psykologiske, filosofiske eller vitenskapelige perspektiver. Det blir sikkert lite studium av andre kjente tenkere i verdenshistorien enn de få som SB nevner i korte anerkjennende ordelag nå og da. Han unngå enhver fordypelse i andre religioner enn hans eget versjon av den hinduistiske troen. Det er nokså sikkert at emner som SB alltid unngår, som menneskerettigheter, rettferd, sosial likhet, kjønnsdebatt, seksualitet og sex-problemer i samfunnet fortsatt skal være helt utelukket.
Hej
Robert!
Tack för den intressanta brevväxlingen mellan dig och Thorbjörn Meyer! Jag blev
lite chockad när jag läste det hela. Jag visste ju redan att du är väl informerad
om Sai Baba och hans organisation och känner många inom rörelsen.
Men inte visste jag att du var så välinformerad och att du kännt
till dessa saker under så pass lång tid!
Och inte heller kunde jag anat att ledaren för Sathya Sai Organisationen i Europa,
skulle ge dig -och även Reidun - ett så hånfullt och arrogant svar på
ditt långa, initierade och även nyanserade brev!
I min stora naivitet trodde jag, i början av min bekantskap med Sai Baba och
hans rörelse, att så högt uppsatta personer inom rörelsen måste vara rena
under av ödmjukhet, vänlighet och omsorg om sina medmänniskor....
Han tycks ju ha hängt med länge den där Meyer...
Det är också anmärkningsvärt att avfärda vittnena med att de är homosexuella...
So what! Om så skulle vara fallet, vad har det med saken att göra... De kan
väl likväl ha upplevt dessa övergrepp... Det är ungefär lika intelligent som
att säga att kvinnor inte är trovärdiga om de berättar att de våldtagits av
en heterosexuell våldtäktsman och själva är heterosexuella.....
Och stackars alla dessa Sai Babas offer!!! Inte nog med de övergrepp de redan
blivit utsatta för - dessutom skall de behöva stå ut med nya övergrepp, där
de får sina namn dragna i smutsen om de vågar träda fram... Fy vilken hjärntvätt
och vilken smutsig byk!!! Jag är så glad att jag kommit loss ur det där...
Men det är intressant det du skriver att det tog flera år för dig att
inse sanningen. Jag tror att vi är många som delar den erfarenheten. Det är
en process, mer eller mindre smärtsam, innan man slutar ljuga för sig själv.
Många inom Sai - rörelsen har nog kommit en bra bit på vägen i den processen
skulle jag kunna misstänka.
Man tar till sig lite i taget och till slut blir det absurbt och absolut omöjligt
att “frisera verkligheten” längre och blunda för all inströmmande information
från olika källor... Mycket bra din hemsida föresten...
I den här processen är vi nog olika sköra, - en del som min väninna, som jag
har berättat om - tillhör de mest sköra... Hon anförtrodde mig häromdagen att
hon höll på att förlora sin sanity innan Sai Baba kom in i hennes liv.... det
är därför jag måste vara så försiktig med henne.. samtidigt som jag också hoppas
att hon på ett skonsamt sätt, så småningom får upp ögonen för vad som pågår....
Synd bara att vissa inte kan låta den här processen ha sin gång utan att ge
sig på och smutskasta och håna dem som vill att sanningen skall komma fram!
Om man nu gör tankeexperimentet att Sai Baba verkligen skulle vara den han utger
sig för att vara (vilket jag inte tror en sekund på längre) så kan jag aldrig
tänka mig att han skulle ha uppskattat Torbjörn Meyers hånfulla och arroganta
stil mot dig och Reidun.
Bevare mig väl för en så futtig Gud!!
När jag tänker på min egen “process” innan jag slutade att blunda, slår det
mig att jag egentligen inte blev ett dugg förvånad när jag för första
gången fick höra om Babas övergrepp mot unga män.
Den tanken har många gånger farit genom mitt huvud, både med anledning av de
böcker jag läst och det jag själv kunnat iaktta i ashramet - och allt detta
medan jag ännu var devotee.....
Bl. A. tyckte jag det var konstigt att han alltid tog unga pojkar med sig till
Kodaikanal - och aldrig unga flickor... han kan väl ändå inte vara bög... minns
jag att jag tänkte.. I boken “Other than You refuge there is none” som
är skriven av en gammal indiska, kan man bl. A. läsa hur han brukade nypa unga
män i höfterna... redan i sin ungdom -aldrig unga kvinnor...
När du Robert skrev i något av dina e-mail till mig, i början av vår bekantskap,
att Sai Baba haft många unga pojkar inne på intervju genom åren, slog mig samma
misstanke.. Den misstanken blev inte mindre, när jag efter min hemresa från
Indien, första gången jag var där, fick höra, att den svenske pojke /som senare
berättade om Babas övergrepp mot honom/ fått inte mindre än åtta! intervjuer,
medan jag inte fått en enda...Trots att jag åkt alldeles ensam till Indien bara
för att få träffa Sai Baba...
Jag kunde ju också med egna ögon jämföra hans ansiktsuttryck, ofta svalt och
ointresserat, när han gick bland oss kvinnor... och de ansiktsuttryck jag sett
på video när han rörde sig på den manliga sidan....De videofilmer jag har visar
honom nästan enbart på den manliga sidan...
Eftersom detta var något som jag varken kunde förneka eller få ihop med min
gudsbild, försökte jag på olika sätt rationalisera det hela och tänka att Sai
Baba nog hade högre krav på oss kvinnor och större förväntningar på vår
förmåga att komma till rätta med vår svartsjuka och vårt ego.
Det var därför han hela tiden prioriterade männen... de var ju dessutom mindre
i antal och kunde behöva lite mer uppmärksamhet.. Vilken enastående förmåga
psyket har att rationalisera och bygga luftslott! Idag kan jag skratta åt dessa
mina naiva försök att försvara Sai Baba och bortförklara alla de störande intryck
som funnits där redan från första stund jag kom i kontakt med honom....
Jag kommer ihåg att Reidun en gång skrev en e-mail till mig, där hon önskade
mig många fina Baba- drömmar. Det lustiga är att jag då, på den tiden, var lite
ledsen för att inte jag, som alla andra, drömde om Baba... Den enda Baba-dröm
jag någonsin drömt hade följande innehåll: Nästan lite komiskt kan man tycka...
Jag satt och väntade på att Baba skulle komma... när han till slut uppenbarade
sig gladde jag mig mycket åt att få se hans ansikte. Plötsligt upptäckte jag
till min besvikelse att hans ansikte förvandlades och istället blev mer och
mer likt ansiktet hos skurken i kriminalfilmen som min man och jag sett kvällen
innan!
Jag tyckte inte att denna dröm kändes särskilt uppbygglig då.... Men
jag minns att jag tolkade den som att Sai Baba vill att vi skall se Gud i alla
människor...
Idag skulle jag snarare tolka drömmen som att en del av mig redan visste att
han inte är den han ger sig ut för att vara... mitt undermedvetna visste redan
sanningen om honom... men det tog några år till för mitt medvetna jag
att komma in på samma spår.....
Vilken otrolig makt han har haft över oss .....inte sant?
Men det är en annan diskussion som det skulle vara roligt att ventilera någon
gång.... Hur kom det sig egentligen att han kunde få en så enorm makt över oss????
Och hur kommer det sig att personer som Torbjörn Meyer - som sannolikt
är en helt vanlig anständig människa längst inne - skall behöva låna sig till
att försvara och förneka en pedofils handlingar mot stackars oskyldiga barn
och ungdomar? Jag kan inte annat än tycka synd om honom!
Det är jättebra det du håller på med Robert!!!! Hälsa Reidun Många
hälsningar
(Brevsenderen ønsker anonymitet p.g.a. nære forbindelse med noen som ville bli psykisk knust ved å få vite om at hun er en frafallen. Hennes innsiktsfulle brev taler like godt for seg usignert).